Så var det på NOHAB - Rapport från gubbarna i blåställ
poster_nohab.jpg

Området

Staket, vaktpersonal och vaktstugor

Det första verkstadsområdet på västra sidan av Trollhättans kanal blev efterhand omgärdat med ett trästaket av vertikala träspjälor (ca 180 cm höga). Där fanns två vaktstugor, en vid verkstadsbron samt en vid ångpannverkstaden avdelning 19. Det var ungefär där Åkersbergsvägen korsar kraftkanalen ovan Olidans Kraftstation. År 1860 anställdes en nattvakt och ett par år senare utrustades han med ett vaktur (tillverkad av urmakare Jarl Wennergren i Trollhättan). Avdelning 31 byggdes på östra sidan av kanalen år 1896-97 och därefter byggdes en hjulverkstad (avdelning 37) och ett tackjärngjuteri (avdelning 40). Gamla foton visar att ett liknande staket även sattes upp på den sidan. Senare byggdes två vaktstugor till, en mot kanalen vid Åkerssjövägen som senare fick beteckningen A- porten, den andra fanns norrut emot Drottninggatan och kallades E-porten. 

Skoftebyborna får egen port

Någon gång 1939-40 gjorde en grupp skoftebybor anförda av ritsaren Carl Ljunggren en förfrågan om företaget kunde öppna en port österut emot Skoftebyn. På så sätt skulle arbetarna från Skoftebyn slippa behöva gå runt företaget för att komma in. Detta ställde sig ledningen positiv till. Skoftebyborna fick själva anordna en väg från Nysätersvägen fram till porten. Några kvällar samlades ett tiotal skoftebybor med spadar spett och skottkärror och ordnade till en någorlunda ”väg” fram till porten. Porten bestod av en smal grind lagom nog att en cykel kunde passera. Bredvid porten byggdes en liten vaktkur som fick beteckningen G. Vakthållningen sköttes mestadels av någon skiftelektriker. De gick 3-skift så de fanns på företaget dygnet runt såväl vardagar som helgdagar A- porten var öppen dygnet runt medan E- porten var öppen under dagtid på arbetsdagar, G- porten öppnades vid arbetets början och vid arbetets slut. När personalrestaurangen Gullriset stod klar 1955 anlades en bättre väg än den som skoftebyborna anlagt. Där placerades en portstuga som var bemannad under hela arbetsdagen. 1962 byggdes det en gedignare portstuga i rött tegel. Den stod kvar till år 2005 då den revs efter att ha stått oanvänd i flera år.

När AB Bofors övertog aktiemajoriteten i NOHAB och företaget blev tillverkare av krigsmateriel infördes ett nytt passersystem. Varje anställd fick en passersedel som skulle visas upp vid in och utpassering. Om någon beordrades övertidsarbete en söndag eller helgdag var förmannen tvungen att lämna ett skriftligt meddelande till portvakten med namn och arbetsnummer samt tiden för detta, om inte så skett blev man inte insläppt. Det hände ibland att arbetare fick vändanhem igen. Senare användes närvarokortet (veckokortet) för dessa meddelandenom övertid.

Sjukvården på NOHAB

År 1849 anlitade NOHAB företagsläkaren Dr Carl Rinman för att behandla sjukdomar och olycksfall bland sina anställda. Nydqvist hade även ett eget husapotek med enklare förbandsartiklar i sin bostad. Där fanns bland annat en medicin som kallades Hoffmans droppar som ”hjälpte” mot det mesta. Nydqvist hade till en början sin bostad på NOHAB:s verkstadsområde. Dr Rinman slutade år 1877 och läkartjänsten övertogs av Dr G.A.Wijkmark. Han bestämde bland annat att det skulle finnas förbandslådor utplacerade på varje avdelning på företaget. Vid svårare olyckshändelser fördes den skadade till sjukhus i Vänersborg. År 1900 anställdes provinsialläkaren Axel Helleberg. Arbetarna fick fri läkarvård men medicineringen fick de stå för själva. Närmaste lasarett låg i Vänersborg och transport till lasarettet fick ske med båt eller hästskjuts så resan kunde bli ödesdiger för den skadade. Den ökande arbetsskaran gjorde att företaget behövde upprätta en särskild sjukstuga för de anställda. År 1905 uppfördes en tvåvåningsvilla med källare norr om byggnad 31. 

Här inrättades NOHAB:s och Trollhättans första sjukstuga. I sjukstugan fanns en sjukavdelning med två större rum och två mindre rum där det fanns plats för sex sjuksängar. Där fanns även ett operationsrum, matlagningsrum, kontor samt en bostad för sjuksköterskan. Källarvåningen var inredd med en finsk bastu och en kakelmurad bassäng där de anställda mot en mindre avgift kunde ta ett uppfriskande bad efter arbetsdagens slut.

Även anhöriga till anställda fick besöka sjukstugan vid behov. Yrkesskolans lärare Henry Gustavsson ”Yenken” berättade att han som liten grabb hade fått blindtarmen bortopererad i sjukstugan av Dr Helleberg. Detta kunde ordnas tack vara att hans far ”Emil Soliarn ” arbetade i plåtslageriet på NOHAB. Dr Helleberg innehade tjänsten till år 1928. Därefter anställdes ingen ny läkare utan arbetarna fick anlita vem de ville på firmans bekostnad. För mindre blessyrer och en första hjälp fanns utbildade sjukvårdare på företaget. På 1930-talet uppehölls sjukvårdstjänsten av herr Carl Lundblom. Han var även bas för ritningscentralen som fanns i sydvästra delen av avdelning 60. Det fanns ett särskilt sjukvårdsrum i skepp 6 våning 2. År 1944 flyttade sjukvårdsrummet till avdelning 57 där den fanns tills 1961. Därefter inrättades ett sjukvårdsrum i byggnad 73 där anställda sjuksköterskor skötte tjänsten. Till sin hjälp hade de ofta den sjukvårdskunnige avsynaren Ludvig Nilsson. På senare år flyttades sjukrummet till byggnad 59:e. Där tjänstgjorde doktor Christian Refsgaard vissa tider under veckan. Inträffade olyckor på kvällar och helger kunde man vid mindre blessyrer bli hjälpt i huvudporten där det fanns förbandsartiklar. Vid svårare fall fick läkare tillkallas.

 

NOHAB

NOHAB-gjuteriet

Redan vid starten anlades ett gjuteri (metall och tackjärn) och det framgår också av NOHAB:s första namn ”Trollhätte mekaniska verkstad med gjuteri”. I början var det svårt att få tag i yrkesarbetare i Trollhättetrakten för det fanns varken någon mekanisk industri eller något gjuteri i trakten tidigare. Den först anställde gjutmästaren var Anders Peter Åstedt. Han kom från Hellefors Bruk där han arbetat ihop med JM Lidström, en av grundarna till NOHAB. Gjuteriet byggdes ut under åren allteftersom verksamheten utökades. På 1890-talet flyttade företaget över verksamheten till östra sidan av kanalen. Då byggdes också ett nytt gjuteri i avdelning 40 på den sidan. 

I det gamla gjuterietanlades ett stålgjuteri (martängen) där ingenjör Nils Björndahl blev chef. Han var kvar där tills gjuteriet lades ner år 1936. Därefter blev han chef för tackjärnsgjuteriet där han stannade kvar tills pensioneringen år 1941. Sedan följde en lång rad gjutmästare och förmän som Göte Nygren, Sven Redike, Albert Lundgren, Karl Lindgren, Thestad, Viklund, Lindholm, och många fler. Arbetarna i gjuteriet var anslutna till gjutarförbundet och de hade egen styrelse och verkstadsklubb. Gjuteriet var trots en smutsig och rökig avdelning en arbetsplats där folk sällan slutade. På 1960-talet hade gjuteriet ca 80 anställda. Mycket av det som tillverkades i gjuteriet var avsett för NOHAB:s dieselmotorer men man utförde även legoarbeten. År 1981 stod gjuteriet inför hot om nedläggning. För att rädda verksamheten beslöt 16 stycken av de anställda gjutarna att gå samman och tillsammans driva verksamheten vidare. De satsade 22000 kr vardera och kallade företaget Trollhättans Gjuteri. Verksamheten pågick fram till år 1984 då det avvecklades på grund av för höga lokalkostnader. Med vemod lades en 134-årig gjuteriverksamhet ned.

 

NOHAB

NOHAB - smedjan

I likhet med gjuteriet fanns smedjan med redan från starten år 1848. Verksamheten låg då på västra sidan av trafikkanalen och var inrymd i den första byggnaden. Där fanns 3 stycken handsmedjor vid ena sidan i maskinverkstaden. År 1865 hade den första smedjan blivit för liten och en ny större smedja inrättades i avdelning 5. Där fanns den kvar under alla åren på västra sidan. I början av 1890-talet flyttade företaget över till trafikkanalens östra sida. Flyttningen pågick under många år, smedjan blev den sista avdelningen som flyttades över år 1935. Då hade det byggts en förlängning av tackjärnsgjuteriet avdelning 40. Förlängningen fick adress avdelning 50 och där fanns förutom smedja, ett ställverk, renshus för gjuteriet samt metall och lagergjutning. Smedjan var belägen i byggnadens södra del där den finns kvar än idag.

Där i avdelning 50 pågick sedan smidesverksamheten från 1935 till 1980-talet. 1 mars 1982 övertog 20 stycken av de anställda smedjan och härdhuset. Arbetarna satsade 12 500 kr vardera för att driva verksamheten vidare. Kundkontakter sköttes av Rune Gustavsson (Kisen). Han hade varit NOHAB trogen sedan tonårendå han börjat som postpojk och sedan haft olika befattningar på tjänstemannasidan. I en tidning som utkom i maj 1983 stod följande att läsa: ”Flygande start för det personalägda Trollhättans Hammarsmide” Första året hade gått med vinst och man hade lyckats knyta till sig nya kundkontakter. Läget såg ljust ut och man var optimistisk inför framtiden. Trollhättans Hammarsmide drevs till år 1986 då det såldes till Kilberg & Stål AB i Göteborg. I oktober 1994 övertog Trollhättans kommun inventarierna i NOHAB-smedjan. Kommunen överlät år 2001 inventarierna till Innovatum Kunskapens Hus (nuvarande Innovatum Science Center). Smedjan drivs idag (2008) inom ramen för Innovatums verksamhet.

Upptäck mer

Innovatums bildarkiv

Välkommen att ta del av Innovatums bildarkivs material