Berättelser (471 st)

Sortering
Batteriladdare, selenlikriktare

Tudor i Nol

Tudor i Nol kallades en batterifabrik som placerades i orten Nol. Genom närheten till Göta älv gavs goda förutsättningar för verksamheten som kom att prägla hela samhället under lång tid. Idag ryms flera mindre företag i dess gamla lokaler, och även om Tudor lämnat Nol har verksamheten fortsatt. Berättelse skriven av Martina Wahlberg
Tunnbindare

Tunnbindare

I denna berättelse beskrivs om yrket tunnbindare, ett yrke som har funnits sedan medeltiden och än idag men aldrig blivit en stor yrkesgrupp. De fyllde dock en central uppgift genom att tillgodose behovet av tunnor, fat, såar, karl osv för allt gods som skulle beredas, förvaras och distribueras. . För att bli tunnbindare finns hantverksutbildningar i Sverige, prognosen att få arbete inom detta skrå efter utbildningen är relativt goda. Som alla hantverk behövs lång läringstid för att bli fullärd om man någonsin blir det. Att arbeta med hantverk innebär att man ständigt lär sig och utvecklar arbetsmetoder, teknik. Både verktyg och material ändras också men inte så mycket.   Källor: wikipedia.se 20230215, kinnekullehembygd.se. skaragille, tunnor.se. Boken Hantverk i Sverige 
Borg vävbok.jpg

Två väveriarbetare i Kinnahult på 1910-talet

I arkivet från A.J. Borgs väveri i Kinnahult, som förvaras på Landsarkivet i Göteborg, finns en spännande serie med anställningskort. Korten fördes under 1910-talet och innehåller information  om de anställdas hemvist, lön med mera. Firman grundades 1893. Enligt en beskrivning från 1920 var företagets verksamhet att: ”idka tillverkning och försäljning af väfnader äfvensom annan därmed förenlig fabriks- och handelsrörelse.”
skaraborgsgatan 60 cws boco.jpg

Tvätteriet i Skara

Kvinnornas slit med tvättgrytor i dragiga uthus, eller byken vid åkanter och bryggor var ett hårt arbete som gav ledbesvär. Detta var förhållanden som provinsialläkare Georg Hallbäck bestämt sig för att ändra på, ett beslut som ledde till ett blomstrande företag inom tvätteribranschen. Källor: Boken Skara efter år 1900, Digitalt museum 
DSC03490palm.jpg

Typograf - konstförvant i ett spegelvänt perspektiv

Det typografiska hantverket utförs av bland andra typografer, grafiska formgivare, bokkonstnärer och nu för tiden tidningsredigerare, art directors, webbdesigners med flera, men tack vare datortekniken även av många lekmän och amatörer.En äldre beteckning för sättare, tryckare och typograf är konstförvant (äldre stavning konstförvandt), som härstammar från tyskans werwandte eller kunstwervandte, som betyder medbroder i konsten. Typografyrket ett av alla yrken där det skett stora förändringar, från blytyper till digitalisering.  Källa: intervju med typograf Bengt Palm den 12 febr. 2020 av Freddie Wendin och Lena Brodin. www.wikipedia.se. Foto privata Freddie Wendin, Bengt Palm samt www.digitalmuseum.se 
Vy över kalkbrottet.jpg

Ulunda kalkbruk

Inom Billingen-Falköpingsomradet rådde det under 1800-talet stor brist på skog. Därför behövde man hitta annat lämpligt material för att ersätta trä som byggmaterial. I området fanns rikligt förekommande, lättillgänglig och lättbearbetad kalksten. Stenhuggeriverksamheten går tillbaka till förhistorisk tid, men i mitten på 1800-talet påbörjades mekaniserad stenbearbetning i större skala. I denna berättelse från Skarke-Varnhems hembygdsförening får vi stifta bekantskap med Ulunda kalkbruk, som låg strax utanför Varnhem.
Unica-box

Unica-boxen - signum för den svenska arbetaren

Säg ”Unica-box” och den vuxna delen av Sveriges befolkning ser framför sig en brun oansenlig låda lagom att stoppa matsäcken i. Ingen tvekan om att Unica-boxen är i särklass den mest välkända produkt som någonsin tillverkats i Mariestad. Kanske är den en av de mest kända produkter landet har ägt.  
Kungstorgsvimmel Uddevalla

Urbaniseringen - så blev de flesta stadsbor

Staden är den hållbara lösningen menar vissa. Andra oroas för att samhället dras isär om landsbygden avfolkas. I ett historiskt perspektiv är det en dramatisk folkomflyttning som har skett från 1850 fram till idag.
img750.jpg

Väderobservatörer förr och nu

Väderobservatörerernas yrke har under åren förändrats en hel del. Arbetet förr innebar att man var mycket bunden, de täta  observationerna skulle göras alla dagar året runt. Var 3-4:e timme dygnet runt skulle det rapporteras in. Tekniken har kommit för att underlätta väderobservatörernas roll. I denna berättelse får du veta mer om SMHIs historia och väderobservatörernas arbete förr och nu. I denna berättelse har information tagits ur Judit Martins dokumentation. Judit var observatör mellan 1983-1995 vid Zinkgruvans väderstation. Hon älskade att skriva och uppmanades att skriva om yrket väderobservatör, ett yrke som kom att förändras mycket och till stor del försvann. Allan och Sven Gustafsson i Västerplana, morbröder till mig (Freddie Wendin) var också väderobservatörer mellan 1965-1991, 26, 5 år med felfri rapportering gjordes var 4:e timme dygnet runt år efter år.  Källa: SMHI.se, privata foton Freddie Wendin, bilder med okända fotografer.  Judit Martins dokumentation "var tredje timma - livet som väderobservatör"
Lugnås vägkorset.jpg

Vägkorsningen i Övre Lugnås

Vägkorsningen i Övre Lugnås var förr centrum i byn. Där låg två affärer varav en precis i korsningen. Affärerna stängde på 1970-talet. De hade allt man kunde tänka sig behöva; mat, husgeråd, verktyg, foder. Det som inte fanns gick att beställa. I korsningen fanns en bensinpump och var också platsen där ungdomarna umgicks på onsdag och lördagskvällar. Stig Johansson, född 1933, växte upp i affären vid korsningen. Anna-Lena Vilhelmsson, född 1949, växte upp i byn. Gunnel Törnell, född 1933, bor och har anknytning till Lugnås sedan länge. Lars Törnell, född 1956, bodde under ett par år i korsningen. Tillsammans samtalar de om korsningen och affären stående i korsningen en junidag. Precis som då passerar en hel del bilar i korsningen och de kommer på sig själva med att titta vem som kör förbi trots att det var ett tag sen de bodde där. Inspelningen är en del av projektet Berättelser, minnen, platser där ljudkonstnären Richard Widerberg spelar in berättelser knutet till utvalda platser i olika bygder
Vagnmakare - yrket som gjorde att hjulen rullande

Vagnmakaren - ett yrke som fick hjulen att rulla

Detta är berättelsen om ett yke som försvunnit - vagnmakaren som lade grunden till fordonsindustrin. Vagnmakarna fanns både i städerna och på landsbygden, i städerna måste hantverkarna tillhöra ett skråämbete.  Vagnsmakarna tillverkade bruksfordon som vagnar och slädar. I städerna först adeln och borgarna som hölls med med vagnar som drogs av hästar. I Norrland, där vägnätet inte var utbyggt, användes slädar och kälkar under vinterperioden. När järnvägens utbyggnad kom för att stanna och fordonsindustrin kom igång var detta slutet för yrket vagnmakare.  Källa: https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/49623/1/gupea_2077_49623_1.pdf, www.digitalmuseum.se, privata bilder av Freddie Wendin tagna på vagnsmuseum vid Falkängen. Boken "Vagnmakarens son" av Erik Järnåkerhttp://www.brukskultur.se/uploadedFiles/60_hjulfabrik.pdf
Carl plöjer m oxarna.jpg

Vallby Sörgården i Tidan - Skaraborgs enda kulturreservat

Här drevs jordbruket med oxar ända in på 1960-talet Erik Johan Johansson med hustrun Hanna tog över släktgården 1908. Han var då femte generationen brukare på Sörgården.  Med åren kom familjen att få många medaljer och diplom för sin odling. Men allt blev inte som de tänkt sig. När sonen Folke, som skulle bli sjätte generationen brukare på gården, avled stannade utvecklingen av. Man blev kvar i det gamla och fortsatte bruka jorden med oxar ända in på 1960-talet.
Tollered klockan.jpg

Vällingklockan i Tollered

Cecilia Olsen (född 1940) och Ingvar Axelsson (född 1939), båda uppvuxna i Tollered, berättar om den så kallade vällingklockan i Tollered. Klockan ringde ett par gånger om dagen och signalerade viktiga hållpunkter som exempelvis skiftbyte i Nääs textilfabrik. Alla i samhället förhöll sig till klockan. Klockan hördes över samhället och fabriken och de tror att den var aktiv ända in på 1970-talet. I bakgrunden av inspelningen av Cecilias och Ingvars samtal hörs trafiken från E20 som ligger mellan byn och fabriken. Idag hade klockan inte hörts ända ner till fabriken. Vällingklockor kallades de klockor på gods som signalerade att vällingen var klar. Samtalet spelades in 23 maj 2018 och är en del av projektet Berättelser, minnen, platser där ljudkonstnären Richard Widerberg spelar in berättelser knutet till utvalda platser i olika bygder.
vänereskader.jpg

Vänereskadern 2018 - skutor, skonare, kuttrar och ångfartyg

Måndagen den 30 juli 2018 avgcik en fartygseskader, bestående av skutor, skonare, kuttrar och ångfartyg, från Göteborg. Under närmare två veckors tid seglade fartygen på Vänern och besökte följande hamnar: Trollhättan/Vänersborg, Åmål, Mariestad/Lidköping.  I hamnarna erbjöds öppet skepp, prova-på-seglingar och massor med aktiviteter på land! Här får du lära känna de fartyg som deltog i Vänereskadern 2018. 
Karin.jpg

Vår röst - En film om Krokstrands kvinnor

Föredrag av Karin Askberger.Film och klippning: Astrid Askberger
skrivmaskin

Vardagen på ett kontor omkring 1960

Välkommen att ta en titt på hur vardagen kunde se ut på ett kontor för ungefär 60 år sedan. Bilderna i den här berättelsen är tagna på ASEA Partilleverken (f.d. Elektriska Motorfabriken Morén) omkring 1958-1960. Fotograf: Torgny Skansen.Samtliga bilder är hämtade ur Partille hembygdsförenings arkiv.
Vänersborgshamn1871VMO00824.jpg

Varfs och sjöfartsstaden Vänersborg

Vid mitten av 1800-talet fanns i Vänersborg sex varvsplatser där större fartyg som skonerter, briggar och barkskepp byggdes, men också de mera lättseglade Vänerskutorna. Det var moderna seglare som byggdes, av vilka många såldes till Göteborg eller västkusten. Vänersborg var vid denna tid Vänerns största hamn och staden växte enormt. Också rederiverksamheten blomstrade. På 1880-talet minskade dock nybyggnadsverksamheten och Vänersborg förlorade sin ställning som ledande varvs- och sjöfartsstad i Västsverige.
Vargmöte på Kinnekulle

Vargbesök på Kinnekulle

Vargen är ett mytomspunnet djur som får människor att reagera, antingen positivt eller negativt men få har sett en varg i vilt tillstånd.  Denna berättelse är vår egen när vi en dag mötte en varg vid vårt sommartorp på Kinnekulle, detta var 28 april 2008. Vi fann också att många reagerade starkt när vi berättade om mötet med vargen. Berättelsen innehåller även fakta och anekdoter om vargar och dess tillvaro. Många människor är för och emot vargens vara i Sverige och många är det som på ett eller annat sätt reagerar när en varg setts i närheten av oss människor. Källa: https://svenskjakt.se/jakt-prylar/jagartips/svensk-jakt-granskar-atta-myter-om-varg/. Anekdoter från Märta Tamm-Götlinds folklivsforskning www.kinnekullehembygd.se
VargönAlloysVinjett.jpg

Vargön Alloys

I Vargön i Vänersborg ligger ett av Europas största tillverkare av ferrokrom - som är en viktig råvara för stålindustrin. 1912 installerades den första legeringsugnen här och sedan dess har produktionen ökat och produkterna är mycket efterfrågade. Idag – mer än hundra år efter starten – exporterar Vargön Alloys till många olika länder i Europa, men också till andra kunder runt om i världen. Följ med på ett besök till detta smältverk! Foto Anna Panser, Vänersborgs museum 2018