Jordbruk och skogsbruk

Den totala jordarealen år 1912 uppgick till 2 420 hektar, varav 860 hektar åkerjord. Såväl jordbruk som skogsbruk var under Cementbolagets ledning.

Jordbruket kunde utan tvekan kallas för ett mönsterjordbruk. I början av 1930-talet lät disponent Nils Danielsen uppföra nya tidsenliga ekonomibyggnader vid de fyra största gårdarna. Maskinparken moderniserades, en utveckling som fortsatte under åren undan för undan.

Den största rationaliseringen skedde på 1950-talet under disponent H. Seb. Tahams tid genom förvaltaren Paul Olofsson. Driften av de enskilda gårdarna centraliserades då till den största gården Högebo. Ladugården vid Högebo rymde 160 mjölkkor och cirka 30-talet kalvar. Ungdjuren för rekrytering och till slakt samlades till en början i de båda ladugårdarna vid Hönsäter och Gössäter, senare enbart vid Hönsäter.
Mjölkladugården vid Högebo var högst modern och var försedd med releasermjölkanläggning med kyltank för 6 000 liter mjölk samt automatdisk. En eldriven kraftfodervagn portionerade ut kraftfodret i förutbestämda mängder. Blandning av kraftfodret skedde efter bestämda mängder enligt givna procentsatser och styrdes automatiskt med tidur. Utgödsling skedde med mekanisk anordning.

En mycket modern torkanläggning uppfördes vid Högebo. Den torkade 7,5 ton spannmål per timme. För torkning av foder fanns en skulltork på övre ladugården.
Av lantbruksmaskiner kan nämnas sju traktorer, varav en fyrhjulsdriven, två självgående skördetröskor, en såmaskin, helt hydraulmanövrerad och lastas direkt med lös spannmål på magasinet, slåtteraggregat med mera.

Tidigare utarrenderade gårdar och torp togs under eget bruk. Trots den därigenom ökade brukningsarealen har rationaliseringen kunnat minska personalbehovet. Sålunda minskade antalet mantimmar per på från 94 000 år 1948 till 26 000 år 1975. Sistnämnda redovisningsår var det sista före Skara stiftsnämnd förvärv av bolagets egendomar.

Skogsbruket var även omfattande och rationellt. Tidigare sågades virket vid den under 1940-talet efter en brand återuppförda sågen vid Sjöråsån. Verksamheten blev nedlagd omkring 1950 och virket såldes därefter i huvudsak som timmer och massaved.