Falkängens historik

Vid sekelskiftet 1800-1900 myllrade det av liv på Falkängen. I vart och ett av husen bodde det 8 familjer. Det var inte ovanligt med 8 – 10 barn i varje familj.

Bostadsytan för varje familj var endast ett rum och kök. Oftast låg mor och far och minsta barnet och sov i soffan i köket. De andra barnen låg på en stor halmmadrass inne i rummet. På morgonen rullades madrassen ihop och ställdes i ett hörn i rummet. Det fanns inte pengar i familjerna så att det räckte till kläder till alla barnen. När de större barnen gick i skolan fick de mindre barnen vara inne och leka. När skolbarnen kom från skolan fick de små barnen ta deras kläder och så kunde de gå ut och leka.

Vid Hönsäters Alunbruk i Hällekis bodde år 1800 en tunnbindare med namnet Johan Olsson - Falk och han arbetade vid alunbruket. Han var född 1769 och gifte sig 1800. Tillsammans med sin hustru fick Johan 10 barn men fem av dessa uppnådde inte vuxen ålder. I familjen fanns en ko som betade på ängen nedanför Hönsäter, därav tror man att namnet Falkängen uppkommit.

Alunbruket lades ner 1873 och övergick i kalkbruket, som övertog alla arbetarna. 1892 sartade Cementfabriken som i sin tur övertog arbetarna från kalkbruket. Många arbetare behövdes och man tvingades att bygga arbetarbostader för att få folk att bosätta sig i Hällekis. 

1896-98 byggdes de tre första husen i Falkängen av en byggmästare från Skara. Alla tre husen kostade 9 000 kronor exkl. taktegel, murtegel, skiffer och kalk som tillhandahölls från bruket.

Några prisexempel:

1 000 st taktegel              43:90

1 000 st taktegel              43:90

1 000 st murtegel             25:60

1 000 st skiffertegel          15:00

1 hlk kalk                           0:35

Sprängning av 2 brunnar inkl. pumpar kostade 500 kr. 

Vill du veta mer om Falkängen och hur Hällekis Brukssamhälle formades klicka här