Kalkbrukens utveckling och betydelse

När västergötlands rika kalkfyndigheter började bearbetas är inte känt, men de större gårdarna brände sin egen kalk för att använda som näring på åkrarna redan under 1800-talet.

År 1913 registrerades Tomtens Kalkbruks Aktiebolag med ett aktiekapital av75.000 kr. Den första styrelsen utgjordes av disp. Gustav Thorstensson, Lidingö, disp.Birger Thorstensson, Torbjörntorp och inspektoren John Thorstensson, Torbjörntorp.Gården Balltorp i Torbjörntorps socken inköptes och där anlades det bruk som blev känt som Tomtens Kalkbruk.Tillsammans med AB Kalk byggde bolaget 1913 räls för sina vagnar med anslutning till stambanan vid Balltorp.

Den första kalkvagnen lastades januari 1914. Bolaget var först i länet att framställa och marknadsföra släckt kalk. Mellan åren 1934-1945 var 140 personer anställda vid Tomtens kalkbruk.

Aktiebolaget Västergötlands Förenade Kalkindustrier registrerades den 29 november 1918. Styrelsen som hade sitt säte i Falköping utgjordes av C.O Norelius, E.R. Befrits, Alfred von Essen, G.A. Brissman, G.W. Nymberg, John Torulf. Aktiekapitalet uppgick till 9 miljoner kronor.

Följande kalkbruk ingick i bolaget: Berga, Ulunda, Haggården, Uddagården, Karlsfors, Börjesgården, AB Gestilren, samt Rössberga i Valtorp.

Lönen år 1920 för direktör Nymberg var 150.000:- övriga cheftjänstemäns ca: 12-40.000:- kan jämföras med statsministern lön detta år var 21.500. En kalkarbetares lön detta år vid Tomtens kalkbruk uppgick till ca 3.300 då det gällde lagackord. Krisår kunde lönen endast vara 700:- Då gällde det att söka annan utkomst t.ex. arbete i skogen.

Fackföreningar började organiseras, och under 1916-17 startades fackföreningar
vid AB Kalk, Tomten och Rössberga. På grund av brist på skiffer upphörde AB Kalks verksamhet redan 1931, även andra felaktiga beslut gjorde att verksamheten ej var lönsam.Verksamheten vid Rössberga kalkbruk minskades under 1950-talet för att helt
upphöra 1963. En ny ägare, provade någon gång på 1970-talet att mala kalk för försurade sjöar men även den verksamheten upphörde efter några år. Anledningen till nedläggningen på 60-talet var att då började konstgödsel(säckagössel) tillverkas, och slog då ut kalkningen. Tomtens kalkbruk upphörde i början av 1970-talet och ny ägare 1975 blev Rosen& Söner AB.

Ovanstående uppgifter är till större delen hämtade ur Gustav Sandbergs artikel i Gudhemsboken 1971

Birger Davidsson, kalkarbetare vid Rössberga,berättar hur bränningen gick till:

Skiffern som var mycket oljerik användes som bränsle i ugnarna. Ett knähögt skifferlager placerades i ugnens botten och därefter varvades kalkstenshallar med skiffer upp till ugnens övre kant. När detta arbete var klart var det dags att tända ugnen med hjälp av ved, som efter hand satte fyr på skifferlagret i ugnens botten.
Sen var det bara att vänta på att bränningen skulle fullbordas. Då var det dags att plocka ned ugnens innehåll, ibland fick man spränga med dynamit för att få innehållet att rasa.

Kalkhallarna hade efter bränningen ungefär samma utseende som innan och den slutliga produkten, som altså var släkt kalk, som nu användes vid murning och kalkning inom jordbruket, fullkomnades på så sätt att man slog vatten på hallarna. Då förvandlades de till ett gråvitt mjöl.