Kör fram lådan, pojk!

Klockan har ringt och mamma kokar gröt i köket.
Det brusande ljudet från fotogenköket hör jag i det undermedvetna. Vi bor i en enrummare vid Klippgatan. I rummer är det en kakelugn som vi har satt in en zulukamin i. Den värmer upp kakelugnen. Köket ligger intill en hög mur och är mörkt och kallt. Jag ligger i en utdragssoffa där. Mina föräldrar och syskon ligger i rummet.

Min äldre syster har flyttat hemifrån, så vi bor två vuxna och tre barn i lägenheten. Nu känner jag lukten av kaffe, och hör att pappa är på väg till utedasset. Min bror som också arbetar på Papyrus har sena skiftet så han har sovmorgon. Jag lade mig tidigt i går kväll, men ändå är jag trött.

Mamma tittar på mig och hon förstår nog att arbetet att köra utskott, är för tungt för en fjortonåring. Men ett fast arbete på trettiotalet var något stort. Så mamma drog sig för att säga något. Pappa tar för givet att jag skall orka med mitt arbete. Han har stenhård fysik.

Nu är det dags för mig att gå till jobbet. Jag stannar vid Smutta som var en tunnel genom Alafors fabriker från Klippgatan till Kråklia. Jag väntar om någon kompis kommer så jag får sällskap. Smutta användes som genväg, det fanns en träbro över forsen där. Jag fortsätter ner för Götaforsliden, på höger sida ligger "skjortan", till vänster är Royens trappor och därifrån kommer folk. Jag fortsätter ner mot Forsebron, där är liv och rörelse. En del kommer från Kråklia och en del från Ryet och Brännås. En och annan som har lång väg cyklar.

Vid porten kommer folk från Trädgården och Mölndalsbro. Jag går och tänker på att jag skall köpa min första cykel idag. Jag har sparat ihop tjugofem kronor till handpenning och dom pengarna har jag i en plånbok i fickan. Jag vet inte hur många gånger jag har känt efter om de låg kvar.

Jag går igenom Papyrusporten och trycker in mitt nummer på en klocka. Lund som satt i porten kände alla. Det var inte så konstigt för nästan alla började som minderåriga. Jag går yttervägen förbi rullpackningen, över gamla träbryggan till salen och trappan upp till tredje våningen, där jag har mitt skåp innanför dörren. I samband med skåpen fanns också wc. Dörrarna gick inte ända ner så att man kunde se om det satt någon därinne. Spolningen satt i en behållare upptill med en kedja ner. Man kunde stå på det ena wc-t och spola på det andra på grund utav att det inga helväggar fanns upptill heller. Det var bäst att vara vaksam vid sådana besök.

Från skåpen gick en lång gång till måleriet, uppför backen till rullmagasinet. Till höger om gången låg en sortersal och till vänster packade Slätt och Tolisson balar. Innanför packarna var det en renskärningsmaskin. Längre bort på vänster sida står två klippor. Intill där rullade Emanuelsson räknemaskinrullarna.

Mitt jobb var att forsla bort det kasserade papperet till krossarna. I sortersalen, hos flickorna hade jag tre lådor att tömma. De andra lådorna i tredje våningen, stod vid klippare, packare och skärmaskin. I fjärde våningen hade jag utskottslådor vid flickorna som limmade, vid skärmaskinerna och i kuvertavdelningen.

Jag började min dag med att se till att lådorna i sortersalen om de är fulla med utstkottspapper. Lådorna stod på golvet, och måste lyftas på kant för att få under kärran. Oftast fick jag hjälp att lyfta dem, men ingen hade skyldighet till det. Efter sortersalen kör jag ut lådan vid skärmaskinen i tredje våningen. Den skall till krossen vid klistermaskinen. Förra gången jag tömde den lådan, vilade jag mig när jag kom up för backen. När jag stod där och stoppade ner skjortan i byxorna, fick jag höra ett rytande:
- Kör fram lådan på sin plats pojk, innan du drar till svångremmen! Det var fabrikschefen Schiller som gick förbi.

Efter att ha kört ut lådan vid skärmaskinen, fortsätter jag upp till fjärde våningen för att tömma lådan vid skärmaskinen i kuvertavdelningen. Jag är lite orolig för den lådan, den är tung och jobbig att lasta ur med sina stansade kladdar. För det mesta var det ont om plats.

Lådan kör jag till salen på andra våningen. Genom glättsalen, förbi ettans och femmans maskin till kollegångarna. Vid två av de sex krossarna kunde jag lasta av lådan. Vid den ena krossen jobbade en gubbe som de kallade för "Kula", och vid den andra en som heter Bengtsson. De var som hund och katt mot varandra, och ingen ville ha utskottet från den lådan. Det var svårt att krossa. Det är inte lätt för en fjortonåring att hävda sig mot dem.

Förmidagen går åt med att tömma lådor i sortersalen. Mellan klockan tolv och ett har vi rast. Vi går hem och äter. Som mellanmål brukar jag äta en smörgås. Den får jag stå vid omklädningsskåpet intill wc och äta. På eftermiddagen kommer förmannen Abrahamsson med det bruna kuvertet, som innehöll veckolönen.

Lönen är tretton kronor och nittiosju öre. Jag får ut fjorton kronor och ett öre, därför att jag på lördagarna får stanna över en timma och sopa golvet i sortersalen. Eftersom jag är minderårig får jag inte jobba över, utan börja en timma senare på måndag. Ingen gör mitt arbete den timman. På så vis blir måndagen värre än alla andra dagar.

Klockan närmar sig nu halv fem då arbetsdagen är slut och jag tänker skynda mig till cykelaffären och hämta min nya cykel. En hisnande känsla!