Hjulen snurrar i Dalsjöfors

Hjulen snurrar i Dalsjöfors

När det blivit ordning på kraftkällorna kunde produktionen dra igång ordentligt. Framförallt var det dukar, handdukar och lakansväv som vävdes, allt i linne. Från 1901 tillverkades stadigt allt mer samtidigt som fler och fler delar av produktionen kunde göras på plats. 1904 utökades verksamheten med eget spinneri. Snart fanns även ett blekeri och 1906 byggdes ett nytt väveri med sågtandstak, sk. shedtak, för bra ljusinsläpp.

 Dalsjöfors är inte jordens mittpunkt. Än mindre vid förra sekelskiftet. För att få ut de färdiga varorna på marknaden fick de transporteras på dåliga vägar till järnvägsstationen i Borås 13 km bort. Fördelen med att ligga avsides var att vattnet var rent, marken billig och möjligheterna att rekrytera duktig personal var bra. Med tiden blev också transporterna bättre. 1902 blev avståndet till närmaste järnvägsstation 7 km, när Borås-Alvestabanan öppnade. Till slut fick Dalsjöfors en egen järnvägsstation. Det var 1917 då Borås-Ulricehamns järnväg stod klar. Många års lobbyarbete och stort engagemang från Dalsjöfors Väfveriaktiebolags ledning hade gett resultat. Utan den framgångrika textilindustrin på orten hade Dalsjöfors kanske aldrig fått någon station. 

Samhället kring fabriken

Bygger man en industri på landsbygden räcker det inte med lokaler för verksamheten. Personalen behöver någonstans att bo. Redan året efter att fabriken grundats byggdes arbetarbostäder. Det första var ett flerfamiljshus. Därefter satsade fabriksledningen istället på tvåfamiljshus. Bra bostäder blev ett viktigt konkurrensmedel för att kunna rekrytera och behålla arbetskraft. Företaget köpte in egendomar i närheten av fabriken för att få tillgång till mark att bygga på. Fler och fler villor växte fram allteftersom företaget expanderade.

Kring fabriken växte ett samhälle upp, med allt fler funktioner. Eftersom det låg i fabriksledningens intresse att skapa förutsättningar för bostäder, handel och service var företaget ofta med i finansieringen med förmånliga lån och liknande. Ju mer väletablerat Dalsjöfors blev som samhälle, desto fler andra företag kunde startas. I och med järnvägsstationen blev Dalsjöfors ett samhälle att räkna med.

Dalsjöfors blev ett litet mönstersamhälle, tryggt och fint med allt som kan behövas. Efter skolan var de unga mer eller mindre garanterade jobb vid fabriken. Fördelarna med fabrikssamhället var många. Men det fanns också nackdelar med ett starkt företag med inblandning i nästan allt. Många arbetare hamnade i beroendeställning till sin arbetsgivare. En del stod i skuld till företaget. Då kunde det vara extra svårt att våga klaga på sina villkor som arbetare. Det fanns också en social kontroll inbyggt i fabrikssamhällena och den som ansågs sticka ut på fel sätt hade det inte lätt. Det som var en trygghet för många kunde innebära utsatthet för andra.