Reparationsvarv i livaktig rederimiljö

Hösten 1945 övertar bröderna Carl, Knut och Nils Jacobsson varvet och namnet ändras till Donsö varv. Snart blir också brodern Sven delägare. Man började med att rusta upp varvet och maskiner inköptes för både träbearbetning och järn- och metallarbeten. Följande år revs den gamla slipen och ersattes med en ny. Samtidigt köptes mera mark vid varvet så att anläggningen kunde utökas och en byggnad för kontor och förråd uppfördes. Cirka 100 fiskebåtar och fraktskutor sliptogs under det första året i den nya varvsverksamheten och antalet anställda ökade snabbt.

Bröderna Jacobsson kom från Dragsmark i mellersta Bohuslän. Carl var äldst i brödraskaran och han anlade som ung ett litet båtbyggeri i Munkeby där mindre jullar, snipor och ekor tillverkades. Snart började Carls yngre bröder Sven och Nils att arbeta där och man började att intressera sig för att utöka verksamheten med reparationer av vinterupplagda fraktskutor. Bröderna fick dock inte möjlighet att köpa en varvstomt som låg i direkt anslutning till stranden och detta innebar att det var svårt att driva verksamheten. Carl började därför att se sig om efter ett annat varv att köpa. Donsö var lockande eftersom där fanns en växande kundkrets med alla fiskelagen i skärgården. Donsö hade i slutet på 1940-talets den största fiskeflottan i Göteborgs södra skärgård.

Nybyggnationer av fiskebåtar i trä

För att få en jämnare sysselsättning mellan högsäsongen under sommarhalvåret, då varvet hade mycket reparations- och servicearbeten, och vinterhalvåret med lågsäsong så började bröderna att tillverka fiskebåtar. Det första fartyget som beställdes var GG 389 Inger från Hönö Röd, en fiskebåt på 57 fot och året var 1949. Ytterligare två fiskebåtar byggdes vid varvet, åren 1951 och 1955. 1953 byggdes en större slip vid varvet som kunde ta fartyg på upp till 2000 dwt. Detta var en kraftig slip och i övre delen av slipen byggdes en plåtslageriverkstad och ett förråd. En större kaj om 40 meter anlades också. Detta gjorde att sliparna vid Donsö varv var de största och modernaste längs kusten och varvet hade den största kapaciteten beträffande torrsättning av fartyg.

Övergång till att bygga fartyg i stål

I början av 1950-talet hade varvet utvecklats stort i jämförelse med tio år tidigare. Ca 24 personer var anställda och verksamheten hade allt eftersom kommit att inriktas på arbeten inom stålsektorn. Varvet blev känt för sina ombyggnader som utfördes på tank- och stålfiskefartyg.

1955 byggde varvet ett litet smäckert stålfartyg – ”Byfjorden” – till Ångbåts AB Bohuslänska Kusten i Uddevalla. Fartyget transporterade styckegods mellan Uddevalla och Oslo, och blev en välbekant syn vid lastkajen för många Uddevallabor. Kanske kom namnet till passagerarbåten ”Byfjorden” som idag pryder Uddevalla inre hamn, just från detta smäckra lilla transportfartyg byggd på Donsö varv.

Ett stiligt bohuslänskt par flyttar till Donsö

Carl Jacobsson, bohuslänning och skicklig hantverkare, och hans nyblivna hustru Sigrid Jacobsson var ett omtyckt par på Donsö. Familjen Jacobsson hade inga kontakter tidigare med detta samhälle i Göteborg södra skärgård, men inte minst Sigrid fick snart många vänner på ön. De två döttrarna upptog mycket av Sigrids tid – men Sigrid var också utomordentligt duktig i varvsverksamheten och hade hand om en personalmatsal för de anställda. Arbetet i lunchserveringen var så omfattande att även ekonomibiträdet Lizzen Jansson var anställd här.

Eftersom det var ont om kvalificerade båtbyggare på Donsö och det var problem med att hitta utbildad personal, anställdes bl a danska båtbyggare. Till en början var det svårt med bostäder till personalen som flyttade in till Donsö och det fanns inget matställe nära varvet. Problemen löstes genom att varvet fick köpa in flera bostäder och att Sigrid Jacobsson startade en omtyckt matservering.

Källa: Skeppsbyggarna 1, Lennart Bornmalm, Krister Bång, Christine Fredriksen, Curt S. Ohlsson, Mölndal 2008