Etablering som småföretagare

Efter militärtjänstgöringen följde en arbetsam tid i verkstaden. Efterfrågan på vagnar och hjul var inte längre så aktuella, istället gjordes lastflak till bilar. Pappa Johan var inte längre stark, det var tydligt att han bar på en sjukdom.

Erik föreslog att ändra inriktning på tillverkningen, år 1928 beslöts att lägga om den till WC-sitsar, detta var en stor artikel på den tiden. Prover gjordes och Erik åkte ut på försäljningsresor, första resan gick till Stockholm. Det fanns många grossister i branschen, Erik besökte alla utan att få någon order med sig hem. Rådet var "Åk hem och slå igen den där fabriken, det står opp lika många sådana på våren som svampar ur jorden för att läggas ner när hösten kommer".

En framgång hade Erik dock hos AB Askania som beställde 200 sitsar av imiterad mahogny (al) för priset av 2:25 kronor styck. Sedan följde ytterligare order och priset kunde ökas till 2:50 kronor per styck. Detta var början till en tillverkning som skulle bli ganska omfattande och dessutom länka till annan tillverkning.

År 1930 hade Erik och brodern Sven övertagit det ärvda konkursboet efter pappan. Bröderna hade fått ett lån på 7 500 kronor för att lösa ut maskinerna i verkstaden och dessutom var de tvungna att överta inteckningarna i fastigheten på 28.000 kronor.

Som medhjälpare hade bröderna två lärlingspojkar. En lördag i november kom ombudsmannen Persson från Sveriges Träindustriarbetarförbund, han ville att arbetsgivaren skulle skriva på ett avtal med förbundet. Då det inte fanns några anställda, endast lärlingar, ville inte Erik skriva på något avtal. Tonen mellan Erik och Persson blev hårdare och hårdare. Förtaget sattes i blockad och Skara Handelsarbetarförbunds avdelning i Skara understödde denna på ett effektivt sätt.

En svår tid följde, inga varor kunde köpas i Skara och inga WC-sitsar kunde skickas med järnvägen. Erik och Sven fick åka till andra järnvägsstationer på natten där man inte kände till blockaden. I mars 1931 böjde sig bröderna Svensson och skrev på avtalet med Träindustriarbetarförbundet. Verksamheten skulle utökas och ytterligare två medarbetare skulle anställas vilket inte kunde göras om avtalet saknades.

Tillverkningen av WC-sitsarna utvecklades. Erik åkte runt till grossisterna i Stockholm, Göteborg, Malmö och Helsingborg tre till fyra gånger per år. Ett av de större företagen i branschen var AB Ahlsell & Bernström i Stockholm. Erik besöket förtaget regelbundet på sina resor men lyckades inte komma in hos dem. Inköpschefen var en mycket arrogant herre, "Vi köper våra sitsar av Fred Ohlsson i Norrköping", svarade han varje gång. Men Erik gav inte upp och fick till sist fick han ett möte och därefter blev de trogna kunder hos bröderna i Skara.

1931 lämnade Sven företaget, gifte sig med Ebba Larsson och flyttade till Bäckefors i Dalsland. Sven övertog där en begravningsbyrå som Ebbas svåger hade ägt.

En lågkonjuktur kunde skönjas, år 1932 skedde Kreugerkraschen och finanserna i Sverige brakade samman. Det var ine den bästa tiden att överta en liten snickeriverkstad som tillverkade WC-sitsar.