Det sociala engagemanget

Kinnaström och Viskadalen

Direktör vid Kinnaströms fabriker i Kinna var 1912- Edvin Leffler, gift med Agdas syster Disa. Agda bodde under en tid hos sin syster i Kinna, och engagerade sig i social verksamhet bland arbetarna på Kinnaström. Hon startade bland annat matservering, folkdanslag, bibliotek och barnkrubba.

1927 köpte Agda gården Sälgered i Seglora och startade Viskadalens folkhögskola. Inför starten av skolan besökte hon under långa perioder Birkagården Folkhögskola för att se och lära. Två lärare, Allan Degerman och Carl-Martin Bergstrand, anställdes av Agda. Allan Degerman blev den förste rektorn på Viskadalens folkhögskola. I skolans arkiv som förvaras i Föreningsarkivet i Borås finns brev som skickats mellan Agda och Allan Degerman.

Agda uttryckte sin vision för skolan: ”jag hade tänkt mig den som en banbrytare för Kristet Samhällslivs anda.” Och om hennes egen roll skriver hon: ”jag önskade på ett eller annat sätt delta i arbetet på skolan, och ville genom ett personligt deltagande i de lägsta sysslorna få dem att förstå att alla sysslor är lika goda. Jag hade ju förstås hoppats att med tiden ta upp lektioner också.” 

Till London

Agda träffade så småningom sin livskamrat, en indisk akademiker vid namn Har Dayal. Dayal levde i många år i exil i Sverige efter att ha blivit landsförvisad från England på grund av sina nationalistiska och revolutionära ideér. I Sverige föreläste Dayal och han besökte bl.a Viskadalens folkhögskola där han träffade Agda 1927.

På hösten 1927 flyttade Agda med Dayal till London, efter att England gett Dayal tillstånd att återvända dit. Dayal fortsatte sina studier vid universitetet och doktorerar så småningom i orientaliska studier med avhandlingen ”The Bodhitsattva Doctrine in Buddhist Sanskrit Literature”. Även Agda studerade vid Kings College i London, något som hon tycktes trivas med: ”jag är mycket belåten med det hela, och jag tycker att jag genom föreläsning och böcker får mera klarnat över vad jag förut gått och funderat på”.

Agda berättade i ett av sina brev till Allan Degerman om hur hon upplevde London: ”Men London själv tycker jag på det hela taget är vackert med alla sina offentliga byggnader och squares, och så Thames som verkligen är ganska ståtlig. Hon berättar också att hon besökt de settlement som var förebilden för Birkagårdens verksamhet. ”Jag har varit och besökt ett par settlement: Browning och Toynbee. Det är två alldeles olika typer. Browning är något i stil med Birkagården ifråga om barnarbetet. Toynbee Hall är det äkta settlementet i London, grundat av studenter från Oxford. Det har egen byggnad, eller rättare sagt byggnader omkring en gård. Murgröna växer på väggarna och det hela gör ett mycket trevligt intryck. Huvudvikten är där lagd på kvällskurser: 3 olika språk, nationalekonomi, historia etc samt sång, grekiska och nationaldanser.”

Till vännen Disa Beijer skrev Agda om barnens situation i England: ”Engelsmännen är bra mycket mer härdade än vi. Barnungarna går ännu med halvstrumpor, åtminstone de fattiga, de har också så tunna dåliga bomullsklänningar, och knappast några kappor, men de se inte så allämnt frusna ut i alla fall”.

Agda avvecklar folkhögskolan

Efter ett par år utomlands avvecklade Agda verksamheterna i Sverige, så även Viskadalens folkhögskola som hon ditintills bekostat med sin privata förmögenhet. Allan och Agda har mycket praktiska saker att diskutera i sina brev. Agda skriver från den franska rivieran den 1/10 1931: ”Böckerna önskar jag behålla, men lämnar dem som förut som ett lån till biblioteket. Jag är också glad om boklåren får stå kvar så länge”. Agdas böcker blev kvar på skolan.

Dayal avlider hastigt i Philadelphia under en av vistelserna i USA. Agda återvänder därefter till London, där hon den 18/6 1939 upprättar ett testamente. Hon lämnar merparten avsina tillgångar till sina syskonbarn, men testamenterar även 1.000 kronor till Birkagården. I bouppteckningen som upprättades efter Agdas död framkommer att hon fortfarande var en mycket förmögen kvinna med ordnad ekonomi. I dagens pengavärde uppgick Agdas dödsbo till ca 5 miljoner kronor.

Minnet av Agda

Agda begravdes på Kinna Kyrkogård den 20 januari 1940. Kistan bars av arbetare på Kinnaströmsfabriken. Kransar överlämnades av bl.a. Kinnaströms folkdanslag, syförening och ”mammor och barn vid Kinnaströms barnkrubba 1920-1925 tackade för god fostrargärning”. Viskadalens folkhögskola var också representerade, och ”tackade för allt den bortgångna betytt för skolan”.

Gillis Hammar, rektor på Birkagårdens folkhögskola, minns Agda efter hennes bortgång: ”Hon hörde ej till de människor som säga till andra: Gå och gör så! Hon hörde till den ganska sällsynta grupp människor som säger till andra: Kom, låt oss göra denna sak tillsammans!”