Stugan som var något annat

Baracken

Vår lekstuga hette ”Stugan”. Den var från början en barack som min mormor fått syn på vid ett bygge. Hur det gick till att hon köpte den vet jag inte men så var det.

Stugan var i fullhöjd, klädd med brunmålade bräder, tjärpappstak, hel vägg mot grannen, en vägg hade ett avlångt fönster på högkant och på den tredje sidan var det två liggande fönster högt upp på väggen. Under dem fanns det blomlådor och i den ena av dem låg reservnyckeln till huset. Den var nerklämd i jorden och ibland lite svår att få upp.

Utanför stugan fanns ett litet, lågt trappsteg i form av en trall. Under den fanns det alltid tvestjärtar om man hade lust att träffa sådan. Det var vi ganska ofta för de var kul att pilla på. Tryckte man på huvudet så lyfte de på bakkroppen och sprattlade med benen.

Inne i stugan fanns två sängar som stod i vinkel. När man skulle sova där så var det alltid ett tjog med kuddar som skulle väck först. Man sov på ett antal madrasser. Det var alltså ett sorts förvaringsställe för just kuddar och madrasser.

Det fanns en byrå med tre lådor och i dem låg det luft-golfbollar, bordtennisnät, badmintonbollar, pingisbollar, koner som man kunde skjuta i väg pingisbollar med, några dukar till trädgårdsborden, tyngder av sten som skulle klämmas fast på dukar och även klämmor till dukar.

Ovanför byrån hängde en hylla med några lådor. Det fanns ett gökur som pappa vunnit på lotteri. Det hade lod i form av kottar. Det fanns en tryckt duk som hängde på väggen. Den hade jag ofta som inspiration till mina dragpelssånger. Jag låg ofta på madrasshögen och låtsasspelade på dragspel och hittade på sånger helt ocensurerat. Bakom ett draperi fanns ett litet förråd för krocketklubbor och badmintonnät. Där fanns också ett gammalt unket tält som det ofta bodde tvestjärtar i.

Alla ville vara i stugan. Hade man pojkvänner på besök så ville man bo där, för att slippa mormors vakande blickar. Pappa ville bo där. När resten av familjen lags sig gick han till stugan, sa han. Egentligen gick han till Strand och spelade roulette.

Mamma gömde sig i stugan när hon ville slippa mormor.

Jag låg ofta där när jag ville vara i fred eller slippa värmen.

Det verkar som om ordet slippa kommer tillbaka hela tiden. Var det det som var vår familjs ledord; att slippa. Vi ville vara i fred. Det var kanske det som Stugan var bäst på. Att ge en känsla av att man var i fred från förväntningar och tider.

I den något unkna doften och den stillastående luften kunde man bara vara. Gjorde man inget väsen av sig så kunde det dröja länge innan man blev upphittad.

I stugan sov man gott. Där hördes regnet rejält på taket, man kunde hålla koll på familjen utan att vara med i deras aktiviteter.

Allra bäst var nog dörren. Att den var delbar. Varför det var så fantastiskt vet jag inte men det gav nog också en valfrihet. Att slippa bestämma om det skulle vara stängt eller öppet.

/ Susanna

Dasset

"I min barndom hade vi ett tjusigt gammalt utedass byggt 1875 som gjordes om
till lekstuga till mig och min tvillingsyster kring 1985. Halva dasset förblev intakt med egen ingång och plats för två, medan den andra halvan gjordes om med spis (lämpligt placerad rakt fram på sittbänken), trasmatta på golvet och hyllor på väggarna. En dörr sågades upp mellan de två rummen.

När vi slutat leka i lekstugan kunde byggnaden också fungera som tivolibyggnad." 

/ Sara, Kållandsö.  

Arken

Min lekstuga fanns i Norrmjöle, vid kusten utanför Umeå. Mina morföräldrar hade där ett sommarställe och de hade tidigare haft en flytande sommarstuga som kallades Arken. Nu fick jag en egen ark, då de byggde en stuga till mig på en gammal eka.

När jag anlände på somrarna hissades flaggspelet som mormor hade sytt. Här är det lillebror som leker i stugan, medan jag som nybliven tonåring nog ansåg mig vara för gammal för detta. 
 
/ Cajsa