Barnpaviljongen

Sanatoriebyggnaden var inte på något sätt anpassad för vård av barn. För att klara det akuta behovet av vård för de lungsjuka barnen hade ett rum på varje vårdavdelning reserverats. Detta var ingen bra lösning, många föräldrar vägrade sända sina barn till sanatoriet.

Sanatoriedirektionen ville avvakta en utredning som genomförts av Nationalföreningen för tuberkulosens bekämpande. Utredning var klar 1929, där framkom det att bristen på vårdplaser för tuberkulösa barn inte var tillfredsställande. I Skaraborgs län fanns behov av 30 - 40 vårdplatser för barn. Utredningen bedömde att det skulle finnas 25-30 vårdplatser i varje län.

Till 1931 års landsting hade ett fullständigt förslag lämnats till en barnpaviljong med 40 platser. Den ekonomiska situationen var ansträngd på landstinget, under flera år diskuterades olika sätt att få fart på byggandet av barnpaviljongen. Bland annat framfördes förslag att den skulle uppföras som beredskapsarbete. Medicinalstyrelsen reagerade mot det höga antalet vårdplatser. Det ansågs inte behövligt med 44 sängar i Skaraborgs län, och landstinget kunde inte påräkna statsbidrag för mer än 30 sängar. Ett nytt reducerat förslag måste därför utarbetas. Senare konstaterades att arbetslösheten i länet inte var av den omfattning att barnpaviljongen kunde uppföras som beredskapsarbete.

Den 6 september 1934 beslöt landstinget, under förutsättning att landstinget erhöll statsbidrag med 2 000 kronor per plats och medgavs uppta lån, att uppföra en barnpaviljong med cirka 30 platser för en beräknad kostnad av 306 000 kronor. Drygt ett och ett halv år senare, den 30 april 1936, invigdes den nya byggnaden.

I ett avseende kan man dock konstatera, att man nu uppmärksammat patienternas behov av stimulans. Sjukhusmiljön skulle göras vänligare genom konstnärlig utsmyckning. För en kostnad av 2 000 kronor utförde konstnären Tor Hörlin väggmålningar i barnpaviljongens matsal. Samtidigt anskaffades ett konstverk till fontänen framför sanatoriebyggnaden. Några medel för denna utsmyckning fanns ej avsatta, utan den ”enskilda offervilligheten” fick anlitas. Det var säkert med stor tillfredställelse som doktor Tengström tog den nya barnpaviljongen i bruk.

1938 inrättades en tjänst som lärarinna. Tidigare hade ett av skrivbiträdena svarat för en begränsad undervisning av barnen. Nu anordnades alltså en skola för de tbc-sjuka barnen på Stora Ekeberg.