Mest lön i natura

Vårdavdelningar jämte ligghallar var avdelningssköterskornas ansvarsområde. De skulle fördela arbetet mellan sjukvårdsbiträdena och ansvara för arbetets genomförande, vårda de sjuka med vänlighet och rätta sig efter de föreskrifter som läkaren gav.
En avdelningssköterska skulle upprätta dagliga matportionslistor, skriva ut badordinationer och ha hand om avdelningens årliga inventering. Hon hade sin bostad inne på avdelningen i ett rum. Bostad, värme och lyse ingick i lönen, som 1918 var 500 kr om året. Under semestern, som var 4 veckor, utgick särskilda kostpengar.

Avdelningssköterskorna förutsattes i början stå till förfogande dygnet runt. Särskild nattsköterska anställdes inte förrän 1925.

Sköterskebiträdena ingick i gruppen ”betjäning” och skulle ”iakttaga ett stillsamt och tyst uppförande samt med vänlighet bemöta patienterna”. De skulle biträda avdelningssköterskan, ”såväl i sjukvårdsarbetet som särskilt med rengöring, städning, tvättning och dylikt”.

För övrig personal gällde likartade noggranna föreskrifter, anpassade för baderskor, köksföreståndarinnor, kokerskor, bageriföreståndare, tvättförestånderska, strykerskor, telefonist och sömmerskor. Det fanns maskinist, eldare, reparatör, vaktmästare, kusk, fördräng, trädgårdsdräng, ladugårdsdräng och ytterligare några.

Vissa anvisningar finns inte satta på pränt. En sådan var rådet att personalen skulle undvika att beröra trappräckena, som kunde medföra smittorisk. Denna vana har satt så djupa spår i en del personal att de vid besök på Stora Ekeberg, årtionden efter att det upphörde som sanatorium, fortfarande inte berör trappräckena.

Lönenivån på sanatoriet låg högre än vid andra sjukhus, vilket delvis betingades av rekryteringssvårigheter: Sanatoriet låg avsides, och de anställda utsattes utan tvekan för risken att själva bli sjuka i tuberkulos. Grundlönerna förändrades inte mycket, men till lönen fogades olika grader av dyrtidstillägg genom åren. Ålderstillägg tillkom alla och de flesta befattningshavare hade fri kost och logi.