Patientföreningen och aktiviteter

För att tillvarata patienternas intressen och göra det enahanda sanatorielivet mer drägligt bildades redan 1919 en patientförening. Man blev automatiskt medlem i föreningen, när man skrevs in som patient.

Styrelseuppdrag, och olika arbetsuppgifter för föreningen fördelades bland patienterna. I ett litet häfte informerades om patientföreningens olika aktiviteter.

Föreningen var en lokal avdelning av De Lungsjukas Riksförbund. Detta bildades 1904 med uppgift ”att med till buds stående medel verka för bekämpande av tuberkulosen som folksjukdom i vårt land”. Förbundet hade från 1938 en egen tidning ”Status”, som utkom en gång i månaden. I det första numret medverkade Ivar Lo-Johansson, Hasse Z och Erik Lindfors.

Genom tidningen kunde erfarenheten från de lokala patientföreningarna spridas. Det fanns också behov av att diskutera negativa tendenser i det svenska samhället, exempelvis medicinalstyrelsens idéer om tvångsinternering av ljungsjuka, den utbredda smittskräcken och geschäftsverksamheten som då och då dök upp.

Ett annat syfte med tidning var att den skulle finansiera riksförbundets verksamhet. Status blev snabbt en betydande tidskrift, som 1950 trycktes i 570 0000 exemplar.

Studier

Till de positiva sidorna av sanatorievistelsen hörde den möjlighet till utbildning och intellektuell stimulans som ofta erbjöds.

I patientbroschyren för Stora Ekeberg uppmanas patienterna till studier. ”Fritidsstudier är en både trevlig och lämplig form av sysselsättning för en sanatoriepatient”. Om det fanns tillräckligt intresse för studiecirklar anordnade patientföreningen sådana i exempelvis maskinskrivning, engelska och bokföring.

Studiecirklarna var i allmänhet kostnadsfria. Som patient kunde man också studera per korrespondens. Svenska Nationalföreningen mot tuberkulos betalade kostnader för kurserna, utom anmälningsavgiften som patientföreningen svarade för. Skaraborgs Folkhögskoleförening anordnade folkhögskolekurser på sanatoriet.

Sanatoriets bibliotek omfattade på 40-talet cirka 3 000 band. Där fanns skönlitteratur, reseskildringar, uppslagsböcker och historiska verk samt en del facklitteratur. De sängliggande patienterna hade tillgång till en förteckning över samtliga böcker i biblioteket. Boktitlarna som inte fanns i sanatoriets bibliotek kunde rekvireras från Svenska Nationalföreningens centralbibliotek.

Under föreläsningssäsongen hölls 10-12 föreläsningar i skilda ämnen. Husmor var ansvarig för verksamheten, som sorterade under Skaraborgs läns föreläsningsförbund.
Patientföreningen arbetade också för att tillgodose behovet av olika slags hobbyverksamhet. I sanatoriets källare fanns exempelvis ett väl utrustat mörkrum för de fotointresserade

Under första och tredje söndagen i varje månad hölls gudstjänst i samlingssalen. Gudtjänsten sändes också över sanatoriets egen internradio. Via denna kunde man lyssna på ordinarie riksprogrammet.

Dessutom anordnades varje vecka patienternas egen grammofonunderhållning och speciella önskeprogram, då patienterna kunder välja bland cirka 500 skivor.

Under vinterhalvåret visades film i samlingssalen, vanligen varannan onsdag.
Där anordnades också underhållningsprogram såsom teaterföreställningar, revyer, sångframträdande, musikaftnar med mera. Också dessa underhållningsprogram sändes via internradion till de sängliggande patienterna.

Patientföreningen drev också egen affär, belägen i sanatoriebyggnadens fjärde våning. Här kunde man köpa skrivmaterial, frimärken, veckotidningar, choklad, läskedrycker, tobaksvaror, toalettartiklar med mera.

Patientförenings verksamhet som den här beskrivits avser 1940- och 1950-talen. Under den långa tid sanatoriet var i bruk var helt naturligt patientförenings verksamhet av olika art och omfattning under olika perioder.