Skaraplast tillkomst

Perstorp hade börjat tillverka WC-sitsar i plast år 1936 och konkurrerade hårt på den svenska marknaden. Nu gällde det att möta konkurrensen och Erik började studera plasttillverkning, nämligen så kallad bakelitpressning, som var en form av härdplasttillverkning.

En särskild verkstad byggdes upp, men maskineriet som bestod av stora bakelitpressar var så dyra, så där införskaffades fyra kasserade packpressar från pappersmassetillverkningen i Sverige. Varje leverantör av WC-stolar hade sin egen modell. Erik kontaktade en av de större firmorna, Sanitets AB Ido och erbjöd den 10 000 sitsar av bakelit till ett lågt pris. Svaret var att de inte ville beställa en så stor mängd utan att man hade sett ett prov. På frågan om Erik kunde låna en WC-modell och tillverka en pressform efter denna var svaret ja. Det gjordes två formar, en för sitsen och en för locket. Formarna tillverkades hos en firma i Stockholm till en kostnad av 25 000 kronor, mycket pengar på den tiden.

Produktionen gick bra, inga barnsjukdomar och allt fungerade efter beräkning. Leveranserna till Ido-bolaget blev uppskattade. Sitsarna som tillverkades var mycket kraftigare konstruerade än Perstorpssitsarna och tillverkade av en högklassigare pressmassa. Erik besökte de övriga tillverkarna av lågspolande klosetter och tog på kort tid över den svenska marknaden av WC-sitsar i bakelit.

En malör hände vid en leverans av WC-sitsar, den lastbil som var på väg till Stockholm med 1 800 sitsar körde av vägen och välte. Telefonsamtalet som Erik tog emot var inte roligt. Transporten var inte försäkrad för förtaget som utförde transporten. Det visade sig att endast sex sitsar hade gått sönder. I ett reklamsyfte användes sedan denna händelse, "Så starka var Skarasitsarna!".

Andra världskriget kom och två tredjedelar av den franska pressmassan kom fram men resten blev fast i Belgien när tyskarna invaderat landet. Under kriget låg tillverkningen nere.

Den mekaniska rörelsen hade utvecklats sedan 1936. Varje år byggdes lokalerna ut. I början av 1940-talet byggdes ett antal bostadshus på Kämpagårdens mark med 32 lägenheter. Företaget hade nu 150 man i tillverkningen till skillnad mot år 1931 då 3 man var anställda. 

År 1937 anställdes en verkmästare för snickerirörelsen, Roy Mossbrandt. Han övergick till plasttillverkningen och ledde denna fram till 1957, då Erik lämnade Skara för att flytta till Stockholm.