Kring sekelskiftet 1900 - Sjötorps Varf, Docka och Ångsåg

Under 1900-talet första årtionde byggdes en hel del fartyg vid varvet. En ny typ av kanalbåt introducerades i samband med att Alf byggdes 1901. Detta var en större typ av ångfartyg anpassat för kanalfart och skulle få många efterföljare från varvet. Från 1902 levererades flera välbyggda tremastskonare till rederier i Helsingborg. Årtiondets rekordnotering var 1906 då inte mindre än 13 fartyg av varierande slag byggdes. Bland annat levererades ångtrålarna Bluff och Rush till Kapstaden, Sydafrika, fiskebåtarna no 1 & 2 samt bogserbåten Ivar vilken troligen byggdes för varvets egen räkning. Vidare byggdes två nya verkstadsbyggnader och torrdockan förlängdes med 9 meter till en total längd på 69 meter. Företaget fick nu namnet Sjötorps Varf, Docka och Ångsåg.

Sixten Groths Efterträdare

När Sixten Groths son ingenjör Gustaf Groth blev verksam vid varvet i början av 1900-talet och 1910 övertog företaget efter faderns död rådde goda tider och varvet hade en omfattande orderbok. Gustaf var utbildad skeppsbyggnadsingenjör vid dåvarande Chalmers Tekniska Institut, från 1937 Chalmers tekniska högskola, i Göteborg och kom som disponent att bli en energisk anförare av varvsrörelsen under de kommande årtiondena. Det var alltså under den första delen av 1900-talet verksamheten var som mest omfångsrik och den bestod då av skeppsvarv med reparationsdocka, rederi, skeppshandel, trä- och järnvaruhandel, gästgivaregård (pensionat), skogs- och jordegendomar, tre ångsågverk (varav åtminstone det i Sjötorp var utrustat med hyvleri och latssåg) samt ett mindre åkeri med två lastbilar. Företagsnamnet ändrades till Sixten Groths Efterträdare.

Nu började segelskutorna utrustas med hjälpmotorer och under 1920-talet ökade behovet av montörer och reparatörer då underhålls- och reparationsverksamheten vid varvet expanderade. Även denna gång ska den nya arbetskraften ha rekryterats i Göteborg.

År 1912 installerades en kraftstation på sågverket, en ångdriven generator för att producera el. Även varvet fick då elektricitet från egen generator och arbetsdagen kunde från och med nu till fullo utnyttjas även vintertid. År 1907 rekryterade varvet sin första plåtslagare, Otto Magnusson från Göteborg. Som skeppsbyggmästare vid varvet var från år 1862 Lars Andersson. Han var född 1833 och kom inflyttande från Långared norr om Alingsås. Under ett antal år kring mitten av 1800-talet hade han arbetat på Keillers Verkstad i Göteborg. Han byggde fartyg utan ritningar och efterträddes av sonen C.A. Larsson i början av 1900-talet, men arbetade kvar till sin död år 1912. Sonen var tekniskt utbildad och fartyg började byggas med hjälp av ritningar även om många byggdes på det gamla sättet utifrån modeller. C.A. Larsson var skeppsbyggmästare tills 1943 då han avled, i likhet med fadern över 80 år gammal. Så småningom blev också hans son Bertil Larsson skeppsbyggmästare. Han slutade vid Sjötorps varv 1960 och började därefter vid Karlstad varv.

Första världskrigets varvsverksamhet

Efter första världskriget blev det sämre tider vilket även påverkade sysselsättningen vid Sjötorps Varv. Det sista ångfartyget, 6511 Nerike levererades år 1921 och påföljande år, 1922, byggdes den kända skonaren Ingo, vilken var konstruerad av Gustaf Groth. Därefter blev det glest mellan fartygsleveranserna under några år. Reparationer och ombyggnader förekom dock och efter hand skulle de flesta skutor förses med styrhytt vilket gav en del arbete. År 1928 byggdes som experiment järnskutan Ingan. Denna skuta fick dock inga efterföljare.

Källa: Sjötorps Varf Docka och Ångsåg, av Daniel Eriksson. I: Skeppsbyggarna I, Bornmalm, Lennart; Bång Krister; Fredriksen, Christine; Ohlsson, Curt S. Göteborg 2009