Britanniafabriken

En kort promenad från Hillefors, precis vid Stenkullens station ligger denna metallindustri som anlades 1893. Huvuddelen av de nuvarande byggnaderna är dock uppförda under början på 1940-talet eftersom delar av fabriken brann 1939. För att driva fabriken tog man tillvara vattenkraften i Säveån och byggde omfattande dammanläggningar. Fabrikens namn kommer från Britanniametallen, som är en legering av tenn med tillsats av antimon och koppar. Fabriken startades av Johan Friedrich Colsman från Tyskland men det var hans son Carl Colsman som ansvarade för driften. Fabriken tillverkade inledningsvis framför allt matbestick. Under de sista åren övergick man istället till gjutning av olika artiklar i lättmetall och fabriken övergick till att bli en underleverantör till olika företag.  Verksamheten lade ner 1993 men byggnaden är intakt och det finns ett mycket omfattande arkivmaterial. 

I en intervju 50 år efter branden vintern 1939 berättar Erika Stahre, dotter till Carl Colsman:

"Mitt i natten bankade det på dörren och någon skrek: "Det brinner, det brinner, fabriken brinner". Och så kom vi dit, det var ett jätteeldhav. Det var massor av folk och dom räddade vad som kunde räddas. Ståpulpeten stod utanför, allt som var löst på kontoret stod utanför. Telefonen hade dom rivit ut för att rädda den. Men det var bara att stå och beundra branden. Det var så kallt, hemskt kallt. "

Det finns också många uppteckningar av intervjuer med arbetare på fabriken som vittnar om de förhållanden som rådde. Även om det var hårt arbete så kan man utläsa att sammanhållningen mellan arbetarna var god och att de flesta trivdes på sin arbetsplats. Så här berättar Kjell Karlsson som började i sliperiet 1966:

"Jag tyckte att det var väldigt trevligt. När man hade varit på Lundby (En leksaksfabrik i Stenkullen) och kom hit var det stor skillnad. Det var mycket gladare, mycket trevligare och mycket skämt var det, särskilt mellan Olle Karlsson och Åke Karlsson. Dom skämtade mycket med varandra. man fick skratta nästan varje dag. Ville var också rolig, men Olle tog hem priset för det mesta. Båda hade väldigt fin sångröst.."